linnmarie

♥♥♥

Genom studenthälsan ska jag försöka förändra mitt liv genom mindfulness!

Vi fick tips om hur man ska försöka uppmärksamma att en annan tanken kommer in i tankegången, tex när man ska studera flitigt.

Man kan träna upp det här genom att tänka på varje rörelse i varje steg man tar.

Sätta sig ner och spänna muskler och sedan slappna av, samtidigt som man ska andas.

Andas in, magen ut, lyft på pannan, dra upp mungiporna...

Men nja, jag tror inte jag är i rätt stadium i mitt liv för att kasta bort tankar på ett litet löv ner för ett vattenfall.

Hur skulle det gå med kåren, med mina patienterna, med studierna, med FÖS?

Och när jag väl tänker efter så är att ha patient det bästa sättet att bara tänka på en sak. Man är till 100% fokuserad på det man gör, och har man en knut i magen som inte beror på huvudbry orsakad av patient, så är det ett utmärkt tillfälle att få avkoppling från livet runtomkring!

Klart man blir rädd för det som pågår just nu i Malmö, men låt oss inte glömma det vackra i Malmö för det.

Malmö kommer alltid att finnas som ett fint minne hos mig.

Det här bilder som lagts ut på sydsvenskan.

Det verkar som att det är några hoppfulla människor som fortfarande går in på bloggen, trots denna långa paus.

Nu när jag faktiskt har lite att berätta så ska jag göra den här ansträningen för er!Och att jag försöker komma undan min plugghög som precis just nu ligger under mina armabågar, och gör sig konstant påmind om att det finns ngt att göra.

Är det något som ska bli skönt att med att bli färdig inom 7 månader så är det att slippa plugga på fritiden, ah vilken ångest det kan ge!

Nå väl Jag och Karin har varit iväg 10 dagar för att få material till vårt fördjupningsarbete. Vår målgrupp var barn i SOS barnbyn i Sarajevo.

Precis som sist jag var i Balkan 2005, blir jag väldigt berörd. Kriget finns i varje hörn, i varje människa man möter på gatan. Och det är inte konstigt, det är bara 15 år sedan kriget var över.

Det är över 40% arbetslöshet i Bosnien, regeringen är splittrad och det verkar som att det speglar sig på hela samhället i form av att inte få för oss självklara saker att fungera och att inte kunna ge barnen, som inte var med i kriget hopp om livet och att ivrigt leva det.

Vi fick chansen att träffa en klass, där vi informerade om munhygien och bakterier. Det gjorde oss lyckliga, för åtminstone verkar SOS barnbyarnas aktivitet i den här delen av Sarajevo ge hopp och glädje till barnen. De var jätteivriga på att svara på frågor och visste mycket väl vad en bakterie var för något.

Vi åkte iväg till Kroatien och Montenegro några dagar. För att få lite ro till att skriva lite på arbetet och ta lite semester.

Vi hörs;)